Slut på rastlösheten

Vaknar på söndagmorgonen av att det kryper i kroppen. Tidigt som vanligt, men inte allt för illa. Allt för tidigt dock för att kunna väcka någon. Har ingen ro att äta frukost, försöker fördriva tiden. Strax efter nio traskar jag bort till tunnelbanan för att åka bort till J. Råkar (eller snarare lyckas) väcka honom. Får frukost och en förmaning om att inte bara komma farande utan förvarning, han kunde ju haft sällskap. Tanken hade slagit mig men nöden har ingen lag.
J är bra och delar ut tröstande kramar samtidigt som han hårdnackat hävdar att det inte är ett dugg synd om mig, och han har ju rätt. Det är inte synd om mig. Pajar hans tidsschema som vanligt och går stärkt därifrån några timmar senare.

Går från Kungsbroplan genom stan ända bort till Skanstull. Gör ett stopp på Götgatan och går in på Pocketshop och hittar en pärla som får mig att skratta mig halvt fördärvad. ”Dumpa honom! Han vill faktiskt inte ha dig.” Den är så härligt brutalt krass och det finns inget så upplyftande som att bli upplyst om sin egen dårskap och sitt självbedrägeri och sedan skratta gott åt eländet. Kontentan av boken: ”Slösa inte på godiset!”.

Går hem med gott samvete

Luncherna är bra. Då betar jag mig igenom Stockholms förorter. Jakan, Sumpan, Semper village och outleten i Barkarby. Fy f-n vad jag kommer vara slängd på det här om ett tag!

Efter att ha beklagat mig lite över att jag inte har så mycket att göra har ett flertal avdelningar anmält sitt intresse av att använda mig som extra arbetskraft. Som tur är dök det äntligen upp ett roligt projektet här på IT, flytta över IS/IT:s intranet till Sharepoint. Låter det inte så kul? Alternativen var att lyssna av 5 timmar intervjuer, skriva ner dem samt översätta dem till engelska eller scanna papper, döpa om dem och sortera in dem i olika mappar både elektroniskt och fysiskt.
Den gamla webb-räven har satt klorna i mig och det tar nästan emot att gå och fika (fast det är klart, ligger det en Sandwich i frysen och väntar på mig är det svårt att motstå). Men att gå hem, det lockar fortfarande.

Ultimatum

2-3 gånger om dagen stolpar C in till mig med en allvarlig min och ställer mig inför ett livsavgörande ultimatum:
-Fika eller dö?
Hittills har jag alltid gett vika, släppt allt jag har för händerna och pliktskyldigt traskat bort till fikarummet. Vad annat kan jag göra? Jag är ju ny här...

Emma -The video

En MP3-spelare är fantastisk. Man kan förvandla vilken vardaglig situation som helst till en personlig musikvideo. Det är bara att plugga in hörlurarna, trycka på play och stänga ute alla missljud som inte passar in. Livet fylls utav musik och omgivningen får ett härligt skimmer av overklighet över sig. Människor är inte bara människor, de är aktörer i videon där jag är huvudperson. Jag glider fram, sexig, självsäker och högst medveten om alla ögon som riktas mot mig. Jag går i takt, vickar på höfterna, gnolar och sjunger stötvis med där jag kan. Ser antagligen ytterst fånig ut men så länge musiken spelar rör det mig inte. I'm a star!

Den döende lärkan

Vaknar pigg som en lärka klockan 06:00 och kan inte somna om. Ligger kvar i sängen till 07:00 bara för att jag kan. Har ingen baksmälla trots den strida ström av tjeckisk öl som avverkats i gott sällskap på Krogen Soldaten Svejk. Vet att jag kommer få sona för det senare men kan inte göra något åt det. Lagom till att jag kommer till jobbet börjar jag känna mig mindre kvittrig och lärkaktig. Ska försöka få igång kroppen med en ordentlig sockerchock i form av en kopp varm choklad i fikarummet. Det är liksom dags för det.

A friend in need is a friend indeed

Kände mig PMS:ig hela dagen igår. Var trött som f-n och borde ha gått och lagt mig tidigt. Försökte pigga upp mig själv med energisk musik hela vägen hem från jobbet utan att ha större framgång annat än framkallandet av små spasmiska ryckningar i diverse kroppsdelar. Åkte hem med föresatsen att städa. Men efter att ointresserat ha plockat runt i de kringströdda prylarna och där efter apatiskt stirrat upp i taket utan att något började kännas bättre, samlade jag ihop mig, tog T-banan och åkte hem till J för att fungera som arbetsledare.
Steg innanför dörren rätt in i en salig röra, en hemtrevlig salig röra och bidrog mer till nedsatt arbetsmoral än effektiv dirigering. Rycktes upp ur min PMS-dvala och kände mig till slut riktig uppiggad. Vad vore livet utan utflippade vänner som aldrig får en att sluta förundras?

Emma - Den höga

Idag är det Emma-dagen. Emma är ett tyskt namn som betyder "Den höga". I vilken bemärkelse är för mig ännu höljt i dunkel (snortar ju varken kokain eller röker på). Det namnet har jag min bror och författaren till PIXI-böckerna om Emma att tacka för.

Emma, Emma... Om man säger det tillräckligt många gånger tappar det på något sätt sin innebörd och övergår från att vara ett namn till ett ljud, ett läte. Jag heter ett läte... Ungefär som Muuuu eller Bäää.

När någon säger Emma så lystrar jag till det. Men vem är jag? Kan ett jag verkligen ha ett namn? Eller är det bara min kropp som heter Emma? För när man har dött och det bara finns en kropp kvar utan liv och ett jag i, så säger man ju fortfarande att det är... ja, vem det nu än är. Till exempel:
"Där ligger Emma död" i stället för "Där ligger Emmas döda kropp".
Men det kanske beror på att det är enklare att säga. Eller för att man hoppas att någon fortfarande är hemma, hemma hos Emma.

Emma-Pemma fågelskrämma, Emma-Slemma... Kärt barn har många namn säger de. Men är det betydelselöst vad för namn man får? Hade jag varit samma person om jag istället hade hetat Stina, Getrud, Gunhilde eller Rakel?

Dur och Moll

Orginaltitel: Sweet and lowdown.

En liten filmpärla av Woody Allen med en, som alltid, glänsande Sean Penn i huvudrollen som den tragikomiske Emmet Ray. En exceptionell gitarrist oförmögen att älska någon annan än sig själv och sin musik.

Filmen påminner inte ett dugg om mitt liv men min nuvarande situation påminner mig om dess titel. Jag försöker spela en glad, fyrhändig trudelutt. Men jag tänker för mycket och vill vara duktig och ligga steget före. Mina ögon vandrar över noterna två blad framför det mina händer spelar och plötsligt har jag tappat bort mig och vet inte var jag är. Jag har sprungit ifrån mig själv in i framtiden och glömmer lyssna och njuta av tonerna som spelas just nu. Noterna tycks halka nedåt ett par akord, vandrar iväg off-key och dur går mot moll. Min spelkamrat har också kommit av sig och det börjar mest lika oljud. Jag känner mig fånig, borde kunna det här, och börjar leta efter stället där jag gick vilse. Jag kommer med all säkerhet hitta det, men frågan är om min spelkamrat har tålamod att vänta, eller tappar intresset och reser sig upp och går för att leta upp någon annan att spela med.

Vattenpipa och snoppskurna iranier

Det är fantastiskt vad man kan bli trött av att fika 2x1 timma och äta lunch + 1 timma om dagen. Kaffe fungerar ju inte för mig trots att jag är en äkta Javaböna, men med de mängder sötsliskig varm choklad som jag bäljar i mig under fikarasterna borde jag studsa runt på väggarna, men jag kommer knappt upp ur min nersjunkna position i soffan.

Mandel bjöd med mig på fest till en iranier igår. Visste inte alls vad jag skulle förvänta mig men kul var det och helt galet. Till min stora glädje åkte vattenpipan fram och jag lyckades till och med blåsa rökringar. Bjöds på goda drinkar och jättegod mat och underhållning i form av vitsar, den ena värre än den andra, iransk sång och dans. Skulle gärna ha stannat längre, den iranska hejarklacken gjorde sitt bästa för att få mig att stanna genom att skandera "Sjukskriv dig på torsdag". Men jag var stark och stod emot. Det är hejdlöst tråkigt att vara den enda som inte har semester.

Gårkvällens ord: Snoppskuren

Funderar på om det inte är dags att lämna skeppet för dagen. Idag ska jag undvika sprit och försöka sova lite mer. So long...

Dazed but pleased

Igår var det min första dag på mitt nya jobb. Det var underbart väder och Svennis kom till Varberg med Manchester City för att träna på gamla hederliga Påskbergsvallen, alldeles i närheten av mitt hus.

Vallen ligger precis intill min låg- och mellanstadieskola, så där har jag kämpat mig runt under idrotten och flera gånger tävlat mot de då föraktade Hagabarnen. Under en tävling frågade Marcello från Hagaskolan chans på mig. Vi gick i 4:an och jag förstod inte vitsen med det hela, så jag sa nej. Han såg lite purken ut och gick direkt fram och frågade chans på min klasskompis Linda istället. Så speciell var man alltså... Lärde mig tidigt att inte ta killar på större allvar ( i alla fall inte utan några säkrare bevis) vilket har varit en ovärdelig insikt.

Idag är alltså andra dagen på jobbet. Har fått en egen dator och ett eget rum och sitter och tittar ut över ett tak. Det är lugnt här. Nästan alla har gått på semester. Det blir mycket fika och mycket snack och de som är här är jättesköna. Kommer garanterat att trivas. Måste bara få grepp om alla rutiner och all byråkrati. Har blivit yr för mindre, å andra sidan är det bara min andra dag. Måste komma ihåg det och inte stressa upp mig. Det är illa nog att jag vaknar 06:00 på morgonen alldeles av mig själv utan att kunna somna om. Kommer i alla fall tidigt till jobbet.

Är puppig över att jag inte kan kolla mina privata mail från gmail på jobbdatorn eftersom jag inte har tillgång till en hemma nu.

Nu började det regna lagom till att jag ska ge mig ut.

Varför alltid denna Dagen-efter?

Vaknade upp helt seg och bakis och konstaterade att jag nu bor i samma stad som Kungen. Bansai!

Jag anser att om det finns en anledning att fira så skall man göra det. Jag och SysterYster började hitta anledningar redan när vi vaknade och började fira direkt efter frunchen på Söder. Syster tog med mig till lilla, chica Bar O'd Mar och introducerade mig för Sven, vilket resulterade i att vi spenderade X antal trevliga timmar med att dricka vin, prova kläder, smycken och parfymer, höra anekdoter om både det ena och det andra, för att sedan gå därifrån gladare, nyare och avsevärt fattigare (och med en icke föraktfull portion välförtjänt shoppingångest).

Gick ut en vända på kvällen med SysterYster, Anna med Pojkvän + Kompis och firade lite till. Förundrades glatt över den strida ström av nya glas med alkoholhaltiga drycker i olika färger som hela tiden dök upp framför mig. Förundras fortfarande men inte med samma känsla av glad häpnad. Idag sonar jag för gårdagens excesser...

Fredag den 13

En utvärdering av Fredag den 13:

Tur: Vaknade feberfri och med en något återställd sväljkapacitet (slutsats: jag slipper gå till vårdcentralen för att få penicilin och kanske kan få äta föda med tuggmotstånd).

Otur: Vaknade med höger käkled inflammerad och oanvändbar (slutsats: jag är utsatt för tvångsbantning och kan knappt tugga pannkakorna till frukost och måste gå till vårdcentralen för att få antiinflamatorsika illerpiller).

Tur: Får en tid hyfsat snabbt på vårdcentralen så att jag hinner med tåget till Sthlm.

Otur: Får betala 130 kr för att vänta en halvtimma extra och få 2 minuter med doktorn så att jag kan säga till honom vad jag behöver efter att han har tryckt och dragit i min ömma käke och bett mig att slappna av (han ville skicka mig till tandläkaren eller röntgen...).

Tur: Fick lov att säga upp mitt årskort på gymmet utan krångel. Är rädd för hur hur det ska gå utan det, kanske därför jag blir utsatt för tvångsbantning...

Tur: Det har blivit strålande väder lagom till att jag har blivit bättre. Wiii, så det är så solen ser ut?!

Otur: Jag spenderar mesta delen av dagen med att vara inomhus och packa och sitta på tåg och titta ut på solskenet.

Tur: Träffar MH på stationen och får sällskap upp till Gbg.

Tur: Att jag inte är MH för när jag berättar för honom att jag flyttar upp till Sthlm säger han att han hellre hade blivit avrättad offentligt på Vbgs torg än att flytta dit.

Tur: Att jag har en SysterYster som kommer och möter mig i vackra Sthlm och att det nu är min stad.

Slutsats: Fredag deb 13 är ingen otursdag. Bara en härlig, fin dag. Sedan att StorBror hade en bilincident och fick en bucklig baklucka och att tjejen i sätet bredvid på X2000 hade glömt något viktigt i Gbg, det är ju inte min otur.

Dagens lärdom

SysterYster: Ja, han tyckte du var fin! När killar säger fin så e det värsta komplimangen!

... så nu vet ni det tjejer!

Mina kära buddies på BAU och Al Gore

Jag har blivit en CriminalMinds-junky (blir lätt så när man är sjuk och ensam hemma). Har ätit mig igenom 9 avsnitt idag... men de är lättuggade och slinker ner utan vare sig vatten eller sake. Men nu har jag kommit till sista avsnittet av säsong 1 och jag har inga kvar. Dessutom har just sista avsnittet en fortsättning. ARRRGGGHHHH!!!

Det i sin tur får mig osökt att oroa mig över min första tid i Stockholm, som med största sannolikhet kommer bli datorlös. I vilket fall kommer jag inte ha en egen dator. Hemska tanke!
Jag brukar skryta med att jag inte är beroende av något; koffein, cigg, sprit, tabletter, Rohypnol, lim, brudar, usw... I alla fall, you've got the idea. Men jag har kommit fram till att en egen dator är svårt att leva utan. Utan en känner jag mig naken, sårbar, avskuren från verkligheten, bortkommen, oönskad, misslyckad, självmordsbenägen...

Och på tal om ingenting så drömde jag om Al Gore i natt. Han var muskulös och låg på sängen i mina föräldrars rum med mig, i bara kallingarna. Det ni! Men har man drömt om att Bill Clinton har kört runt en på en sightseeingtur i Washington D.C och skulle ha visat mig Vita huset (som för övrigt bara var en målad plafond) om han inte hade glömt nycklarna, så är en sådan dröm inte så konstig. Vad det säger om mig och mitt psyke är en helt annan sak. Kanske något jag helst inte vill veta...

Torkad lera

Vid frukosten med Pontegubben, 5 år:

Jag: Du kanske ska skölja ner brödpluttarna med lite mjölk.
P: Ja, annars kan man bli hård i magen. Som torkad lera...
Jag: Nej, usch!
P: Tänk att trycka ut torkad lera. Euuuhhh...

Gourmetmat för sjuklingar

Man är förbaskat sjuk när man föredrar att äta havregrynsgröt med jordgubbssylt och mjölk istället för nygrillat kött och ungsbakade grönsaker. När man istället för jordgubbar och grädde stoppar en termometer i munnen och torrt konstaterar att man är rejält överhettad. Ja, jag tycker synd om mig själv och tycker gott att ni kan göra det också. Buhuuu....

En nära-döden-upplevelse

Hade jag varit paranoid och haft en förkärlek för conspiracy theories så hade jag varit helt säker på att en elak boråsare hade slängt en besvärjelse över mig för att jag kallade dem badjävlar igår. Eller så är det bara så att synden straffar sig själv. I vilket fall så är resultatet detsamma, jag mår skit! Jag känner mig som en ledbruten gammal granny med en spikklubba nerkörd halvvägs ner i halsen. Huvudvärk och frossa har jag också blivit tilldelad, som en liten bonus. Jättekul... inte. Dessutom spöregnar det. Det kan de gott ha badjävlarna, i fall det nu skulle vara så att det är de som har gett mig halsfluss. Man kan ju aldrig vara helt säker...

Försökte äta makaroner och köttbullar, vilken pina! Kunde lika gärna ha utfört harakiri. Kunde inte låta bli att slänga längtansfulla blickar på lilla E:s barnmatsburkar med olika slags puréer. Jag hoppas någon vänlig själ gör soppa till middag. Nu ska jag proppa mig full utav sådana där äckliga vita piller som jag helst undviker och försöka överleva några timmar till. Till dess, so long!

Solen skiner på badjävlarna

Solen skiner åter på västkustens pärla, det på sistone gudsförgätna Vbg. Boråsarna frodas i sina husvagnar. Tanken är både tryggt välbekant och outsägligt skrämmande. Better the devil you know. Men jag chansar och lämnar badjävlarna åt brännmaneterna och förbereder mig för en dust med det okända.

Det fåniga skruttskrället Leo har lyckats avla fram 7 tikar. Hoppas de blir mer välartade än sin far.

StorBror kommer strax med sina hyfsat välartade barn, fast jag undrar hur det kommer gå med lilla E som redan har anlagt en mohawk och ser ut som en liten ligist. Ett djupt andetag och jag skall göra mitt bästa för att jaga alla goda intentioner ur deras ännu formbara personligheter. Något säger mig att jag kommer lyckas...

Meningen med livet...

Hört på bussen, deklarerat högt och nasalt i mobilen, av en kille med skrämmande sjukt skratt:
- Livet är pengar, brudar och telefon!

I fall du fortfarande inte hade listat ut det...

En kokt manet

Gäsp, vad jag är trött! Hjärnan känns som en kokt manet som håller på att rinna ur skallen på mig, ögonen är vackert uppsvällda och på god väg att explodera. Jag är förvånad över att jag fick lov att skriva kontrakt i detta tillstånd.
Jaha, så är man snart en 08-tjej. Det känns ju fint, samtidigt som det är tråkigt att säga hej till kära, gamla Gbg och alla som bor där. Vbg däremot är jag inte särdeles ledsen över att lämna (bortsett från det skruttiga hundkräket). Ser ut som om jag kommer byta en villa mot en annan och slå mig ihop med SysterYster. Inte illa.

Jag verkar ha lyckats ta med mig regnet till El Stockholmo. Mina gympadojs som jag åkte hit i från Vbg har hunnit torka lagom till att jag ska åka hem. Kanske hinner de torka innan jag åker tillbaka hit också, för de lär bli blöta idag. Jag undrar fortfarande vart sommaren tog vägen.

Ska strax samla ihop mig och ge mig ut i syndafloden. Har en 6,5 timmars bussresa att se framemot. Tänkte använda den till att återställa hjärnverksamheten till normalläge, i den mån det är möjligt.

Snabba ryck!

Igår var en riktigt spännande dag till och med för en Shinobi girl. Gick upp tidigt och vallade runt Leo i spöregnet. Ilade därefter ner till stationen för att upptäcka att automaten var trasig. Great... not! Jävla skitstation, hur ska man då få ut beställda biljetter?
Jo, man går till Pressbyrån och langar upp en tjuga så fixar de resten. Varför har ingen någonsin upplyst om det?

På tåget till Sthlm från Gbg var det totalkaos. Vagnarna var helt fel numrerade och alla irrade runt som yra höns.
Väl i Sthlm blev jag upphämtad och snabbt upplyst om företaget i fråga. Kördes dit för intervju. Ett, två, klart och så åkte jag in till stan och träffade SysterYster. 1,5 timmar senare var jag inte längre arbetssökande. Bansai!
Firade med att köpa en klänning på rean som jag sedan tappade bort någonstans på vägen... Underbart är kort. Väldigt kort ibland.

Men jag har ett jobb! Börjar v.29. Hinner hem och packa och åka upp igen. Jag behöver en lägenhet, i Stockholm! Det är ju inte alls svårt att hitta har jag hört... Tur att man har en syster att mysa hos så länge.

Multitasking

Ett litet inlägg i debatten om den ökade stressen vårt moderna IT samhälle har bidragit till.


Miss Bastardino: Vad gör du?

Mr Polpettina: Kollar på Gilmore girls, har 5 messengers uppe, tvättar, lägger patiens och la precis på telefonen... och jo, jag smsar med N också...

08 calling

Pust, helt uppriven efter en dust med Leo. Det ser lite konstigt ut med alla rivmärken på rygg och armar, speciellt med tanke på att vi delar säng också...

Har jag tur så får Stockholm snart utökning med en ninja. Skickade in en jobbansökan idag och fick ett telefonsamtal några timmar senare om att de ville att jag skulle komma på intervju imorgon. Chop chop! Så det var bara att snabbt som ögat vika ihop några papperstranor och skaffa fram en biljett. Jaha, så hände det något intressant även en grå och regnig dag som idag. Vet inte ens för vilket företag det gäller, så det kan bli mycket intressant...

Lurade med Mr Polpettina på en blöt promenix till Arbetsförmedlingen och blev nästan dränkt på vägen. Värmde upp mig med ett nytt CM-avsnitt som levererades till dörren. I'm hooked!

Ninja till Rikskrim

Chockade kroppen med två träningspass idag. Ett på morgonen och ett på kvällen. Kazaiii! En ninjas liv är hårt.

Jag har omvärderat Criminal Minds. Serien tar sig och har visat sig vara en aning beroendeframkallande. Har snart tittat klart på alla 12 avsnitten som Mr Polpettina (som dessutom fyller år idag, GRATTIS!) brände. Det är farligt lätt att bara dra in ett efter ett i VLC spelaren och glo. Speciellt när man har varit så duktig som jag idag.

Har hittat ett jobb på Rikskrim i Stockholm. Coolt! De kan säkert behöva en ninja. Speciellt en som har så mycket erfarenhet av kriminalserier och engelska deckare som jag. Bansai!

Sommartorpet

Kom på den underbara idén att måla om lekstugan (jag har inget sommartorp att renovera...). Jag gick för att inspektera. Glömde av att jag hade växt sedan jag höll hus i den senast och drämde i huvudet så hårt att jag trodde ögonen skulle ploppa ur skallen på mig. Insåg att den först måste tvättas av (sketen och flagande vit färg).
Utrustad med ett par sexiga, blå gummihandskar, en borste, en hink vatten blandat med DelfinGrovrent (biologiskt nedbrytbart) och en vattenslang gick jag loss på mitt projekt. Det slutade med att jag såg ut som en dränkt katt med kraftig mjäll. Varför gav jag mig in på det här?!
Undrar vad Ernst hade gjort för något fantastiskt med vår lekstuga? Kanske skulle han byggt till en våning och en veranda... Ja, fint så. Titta jag fick till och med en häst! Hej Lilla Gubben!

Angående korvhål...

Miss Bastardino: Vad gör du?

Mr Polpettina: Kollar på deadliest catch, väntar på tvättmaskinen och funderar på lunch, har börjat suga lite i tarmen

Miss Bastardino: Vad är det som suger i tarmen? En tarmigel?

Mr Polpettina: En sniiiigel, eller ett korvhål som vill bli fyllt med dennis grillkorv kanske.

Miss Bastardino: Euh..

Mr Polpettina: Varför var det äckligt då?

Miss Bastardino: Ett korvhål?! Hur äckligt låter inte det då?

Mr Polpettina: Haha, man får såna om man äter mycket korv.. då delas tarmen upp i olika delar som bara blir nöjda om man äter den sortens mat, det är därför en del säger att det suger i öltarmen, dom har helt enkelt utvecklat en ny tarmbit. (Mr Polpettina läser till läkare, han vet sådant)

Miss Bastardino: Aha. Det finns ju andra korvar annars som kommer ut ur tarmen...

Mr Polpettina: Isch

Miss Bastardino: Precis...

Puts och pill

Jag måste verkligen lära mig att spotta ur mig mer på kortare tid om jag någonsin skall bli klar med mitt bokprojekt. Jag har suttit i flera timmar och ändå inte lyckats att producera mer än ett par sidor. Jag sitter och pillar och putsar här och där i stället för att komma framåt. Jag måste lära mig att vänta med att pilla och putsa till sedan. Borde nog sätta upp ett mål för hur många sidor per dag som jag måste skriva innan jag får sluta för dagen. Jag kan bara hoppas på att det kommer lossna och börja flyta på bättre med lite träning.

Klarar nog inte av mycket mer idag. Har molande huvudvärk och sittsår i ändan. Dessutom värker knäna eftersom jag aldrig kan lära mig att sitta som en normal människa utan alltid måste knyckla ihop benen under mig. Som om inte det var nog har jag mensvärk också. Livet är skit (och jag som alltid brukar beskriva mig som en optimist, haha). Har dessutom knappt pratat med en själ idag, bara suttit instängd här för att komma någon vart, men den varten var ju inte så imponerande som sagt.

Nej, nu ska jag sluta klaga. En prilla snus och en stor portion glass lär hjälpa. Jag håller mig till glassen...

Torped vs. Seriemördare

Kan man verkligen kalla en torped för seriemördare?

Idag står det att läsa i GP att den ökända torpenden G.K. kan vara en av Sveriges värsta seriemördare. Han kan ju i och för sig vara både torped och seriemördare, men då kan man väl inte räkna in de morden som han har fått betalt för?

Lost & Desperate

Satt här framför datorn och undrade varför jag kände mig som en nerdrogad Rohypnolzombie, när det slog mig att jag faktiskt aldrig sov igen de där timmarna som jag missade i natt. I stället var jag himla duktig och gick och jobbade på att få fram min tvättbräda.
Efter det satt jag och lapade sol och pratade på grannens trappa (med henne alltså) tills jag insåg att det inte gick att skjuta upp ett besök till affären mer. Det duger inte att föda sin stackars kropp med Lindtchoklad, popcorn, gammal dill och frusna trattkantareller. Leos mat såg inte heller så lockande ut...

Usch, inget kul att vara hemma själv för länge. Börjar lätt känna mig lite bortkommen och desperat, vilket leder mig osökt in på nästa tema...

Calle brände ner 12 avsnitt utav Criminal minds till mig. Jag har sett två hittills men de kan inte ens till hälften ersätta mina två favvoserier Lost och Desperate Housewives. Har inte alls lust att behöva vänta till januari/februari nästa år för att få veta hur det går. Vill veta nu!
Criminal Minds kan dock funka hyfsat som stand-in för CSI, men jag är inte helt övertygad. Å andra sidan är det sommar och det betyder engelska deckare. Åtta nya avsnitt av kära gamla Midsomer murders. Wiii!!

Gäsp...

Det är inte många av mina hjärnceller som har hunnit vakna ännu och som det känns nu kanske de inte kommer göra det överhuvudtaget idag. Tankeverksamheten går på halvfart och ögonen känns som svullna degklumpar. Jag skulle antagligen må väldigt mycket bättre av att gå och lägga mig igen. Men pliktskyldigt masade jag mig upp klockan halvåtta och gick en lång promenad med LeoHunden. Har ju även tänkt att vara duktig och jobba på min väl dolda tvättbräda. Kanske kan få sova efter det. Det är ett hårt liv att vara arbetssökande. Gäsp...

Fick celebert besök utav Kejsaren igår kväll. Han extraknäckte som privatchaufför åt Presidenten och hans kvinna som åkte för att roade sig i Heberg av alla ställen. Någon gång mitt i natten började vi titta på Queen of the damned för att hålla oss vakna. Vampyrfilmer brukar roa mig, men den var det inget bit i... Irriterande billiga effekter (om man ens kan kalla det effekter) och inte ens snyggt filmad. Bläää! Klockan halvtre var det dags för Kejsaren att spänna för hästkrafterna och ge sig av och vi slapp fortsätta titta på eländet. Gäsp...