Olika verkligheter

Kanske är det så att det inte bara finns en verklighet. Vi lever alla i vår egna verklighet. Ofta så faller dessa samman så vi upplever det som en, fast egentligen är det flera separata. I våra verkligheter så finns just det som vi tror på, kanske inte allt, men mycket. Dvs, jag kan inte säga till dig att något inte finns bara för att det inte existerar i min verklighet. För för dig kanske det är högst påtagligt. Ta till exempel en människa som hör röster som talar till henne inuti hennes huvud. Hon säger att det är olika gudar. Jag säger att det inte är sant, att de inte finns och de definitivt inte kan tala till henne i hennes huvud. Men det spelar ju ingen roll eftersom det för henne i alla högsta grad är verkligt och hon kommer agera i linje med det.

I förlängningen är det alltså väldigt viktigt vad man väljer att tro på. Tror man på gud och agerar efter de principer som är uppställda runt kristendomen så ser verkligheten annorlunda ut än för en buddist.

Trots våra olika verkligheter bor vi på samma planet och interagerar dagligen med varandra. Inte konstigt att det är svårt med alla slags relationer och att kommunicera på ett vettigt sätt.

TCO och ROI

Under vårt nästan 3 timmar långa samtal Tyskland-Sverige (jag som skulle lägga mig tidigt...) introducerade Andres mig till idén om att applicera följande kända begrepp fast på förhållanden:

TCO - total cost of ownership
ROI - return of investment

En hög TCO bör ge en hög ROI om det skall vara mödan värd. Låg TCO och hög ROI är givetvis ännu bättre medan en hög TCO som ger låg ROI är ett solklart fall av dumpning. Han är allt bra klippsk den mannen.
Tack Andres, det ser ut som om du får agera mentor för mig lika mycket som jag för dig nu för tiden.

Tårta åt folket!

Vilken underbar känsla det var att få skopa upp en näve prinsesstårta och riktigt få smeta in den i ansiktet på Mickelino. Få se det där oslagbara ansiksuttrycket när det gick upp för honom vad som egentligen hände. Att sedan med skräckblandad förtjusning skrattande ta emot en näve prinsesstårta som med eftertryck gneds in i mitt ansikte som en ljuv hämnd.
Jag drömmer om riktigt vilt tårtkrig i trosor och linne, totalt utan hämningar. Tårta åt folket!

St. Judare ännu ett litet tag till

Wohooo!!!! Nu har jag fått konkreta besked. Jag har fått förlängt januari ut och det finns en viss chans att det kommer förlängas ännu mer. Skutt, skutt! Det här borde verkligen firas.

Liten och sliten...

Den helg jag bara stannar hemma och vilar upp mig skulle vara fantastisk att få uppleva. Istället för att komma till jobbet måndag morgon och se ut och känna sig som en sliten, gammal, urvriden disktrasa vore det trevligt att få komma full av ny energi. Men jag ska inte klaga, jag har ju roligt så länge det varar!

Lördag var det Mandels födelsedagsfest med fullfjädrad karaoke. Kokko-Emma ville sjunga Papa don't preach men inte själv så hon drog med sig en kille som hon inte hade sjungit med innan och det var ingen smashing hit. Vi var totalt osynkade i allt annat än refrängen. Men jag gjorde det i alla fall...
Efter det blev det Marie Laveau tills de stängde. Då gav alla upp förutom de tre musketörena som fortsatte bort till Spybar (någon gång måste ju bli den första). När även de tände lysena och vi fortfarande inte var nöjda åkte vi hem till mig och höll oss vakna till någonstan sju-åtta på morgonkvisten.
Fick inte direkt en baksmälla utav spriten, men väl kontoutdraget... Det kostar att ligga på topp! Tur att man inte har behov av att alltid ligga på topp. Då hade jag verkligen behövt skaffa mig ett mer välbetalt jobb och helst en rik snubbe också.

Kex

Det känns som om kex-diskussionen har pågått i hela mitt liv: Heter det kex med mjukt eller hårt K? Som den äkta västkustbo jag är så är det inget snack om saken, det heter kex med mjukt K, det vet ju alla!
När jag var yngre tillhörde jag alltid den rättfärdigande majoriteten och endast få gånger behövde man banka in lite vett i någon utbölings skalle som k-k-k-kraxade fram ett hårt kex-ljud. Nöjdast var jag när jag till och med kunde dänga till dem med en språkregel: K är alltid mjukt framför mjuka vokaler, punkt slut!
Men sedan jag kom till Stockholm så haglar de hårda kexen tätt och jag är plötsligt i minoritet. Till slut letade Peter fram följande utläggning om ordet kex för att få stopp på de hårdnackade diskussionerna:

Ordet är en försvenskning av engelskans cakes. Ordet kan uttalas på två olika sätt och är en källa till diskussion bland språkfascister. Kex kan uttalas med hårt k (som i t ex kalas). Argumentet för detta uttal är att det är ett lånord som bör uttalas med hårt k som i originalordet. Man kan också uttala det med tje-ljud och argumentera att ordet är inlånat och försvenskat och därigenom uttalas med mjukt k precis som de flesta andra ord i svenskan där k följs av ett mjukt vokalljud, som t ex kedja. Tje-ljudsuttalet är vanligast i Västsverige och i Skåne.

Som jag sa till Mandel: Ingen har fel, båda har rätt (jag lite mer än du...)

Ständig sömnbrist

Varför lyckas jag aldrig komma i säng i tid?!

Vem vill titta på fotboll?

Det här är nästan lite komiskt. Jag är verkligen inte en fotbollstokig tjej, men jag tycker att det är kul att titta på landskamper. Imorgon är det dessutom en väldigt viktig match för Sverige och den vill jag se, men inte själv för det är tråkigt. Så jag hör mig för bland de fotbollstokiga killar som jag känner och det visar sig att varenda en är upptagen med annat! Varenda en! Jag jobbar på en avdelning fullsmockad med killar men de ska på mutmiddagar, dejter och gud vet vad! De andra har lovat bort sig till annat, får besök av mamma eller pappa eller är helt enkelt inte intresserade. Det är helt vansinigt konstigt. När det kommer en match som jag verkligen, verkligen vill se, då kan ingen sällskapa mig. Eller så tja, så är det bara dåliga ursäkter... Conspiracy theory. Kanske Ylva och Olof... Olof borde ju faktiskt vilja.

Yrsel

Mitt liv är helt jävla absurt! Haha! Jag skrattar ihjäl mig och undrar när det någonsin ska ta slut! Det går i cirklar, runt, runt. Jag sitter i mitten och blir alldeles yr och undrar hur det kan komma sig att det snurrar så mycket runt omkring mig. Allt jag gör är att sitta där i mitten och försöka hänga med. Men jag hänger inte med. Jag blir bara yr och lite smått illamående. Jag vet inte vart jag ska titta längre så jag tänker ge upp och blunda. Bara sitta alldeles stilla och blunda och låta livet snurra på i sitt vanliga tempo någonstans utanför mig. Snälla S, säg till när det har slutat snurra!

Hobbyterapi

Det är så mycket som jag inte riktigt förstår. En del måste man bara acceptera och låta vara, det borde jag om någon veta. Men istället för att bara kunna lämna det försöker jag att hitta en lösning, en förklaring. Jag måste sluta med det. Jag måste ta mig till Ljungqvists och köpa på mig papper, sigill, lack, stämplar och stämpeldynor och gå lös med lim och pappersknivar. "Klippa och klistra"-projekt kan bota även den mest frenetiska tankeverksamheten.

Tvätta klockan 10:00 en söndag

Snustorr i munnen och med hjärtklappning, huvudvärk och håret på ända krafsade jag ihop smutstvätten och hoppade i ett par träningsbyxor och ett par gympadojs och snubblade ut till tvättstugan. Hade försovit mig. Skrämde antagligen slag på ungarna i sandlådan och är tacksam att de inte förvandlades till sten när de såg mig. Kom ut till tvättstugan i grevens tid. Där satt en tanta och hoppades på att jag inte skulle komma. Tji fick hon. Erbjöd henne att använda den ena tvättmaskinen men hon sa att det var ok att vänta tills jag var klar. Hon ville antagligen inte beblanda sin tvätt med min och jag klandrar inte henne. Jag såg ut som ett risigt halvfyllo i nattlinne och träningsbyxor och kunde varken prata rent eller fokusera blicken ordentligt eftersom tungan klistrade fast sig uppe i gommen och linserna klibbade i ögonen. Hur kunde det bli så här? Spelar det någon roll hur? Nej, så jag gick tillbaka in och somnade om.

Videovåld

Lät gänget på BAU sällskapa mig igår och pumpade huvudet fullt med hideous crimes. Slutade med seriöst störda drömmar som fick mig att vakna precis strax efter 06:00 i morse. Kunde inte riktigt somna om efter det. Så tillbaka till den gamla debatten om vi blir påverkade av videovåld. Jag säger definitivt! Fucked up dreams och störd nattsömn och en skrämmande okänslighet mot att se folk bli totalsplattade av maskingevär och dylikt. Tortyr däremot har jag fortarande svårt att se, samt knivfighter och råa slagsmål. Men jag är ju en väldigt känslig människa å andra sidan.

Idag är det äntligen fredag! Det är fantastiskt vad snabbt tiden går. Hinner knappt med. Nu ska jag bara lyckas lista ut vad det ska bli för lunch idag (har låda, men ingen matlådekompis) så det är det gamla vanliga problemet med vad man ska stoppa i sig. Men jag kan ju se fram emot en god middag och filmkväll hemma hos A. Med den vetskapen kan man stå ut med mycket fram till dess.

Snormysteriet

Ärligt talat alltså, var kommer allt snor ifrån? Vad består den slemmiga sörjan av som jag fräser ut i mina eucalyptusnäsdukar? Hur kan det produceras nytt så snabbt? Knappt har jag hunnit att febrilt snyta och fräsa rent så att jag nästan svimmar av syrebrist, så är näsan igenkloggad igen. Hur är det möjligt? Snormysteriet är något jag alltid har undrat över men aldrig fått något svar på, så har du ett svar på mina frågor så ge mig det är du snäll.
Synd att man inte kan tjäna pengar på att sälja snor, då hade jag gjort mig en liten förmögenhet vid det här laget. Fin, tjock konsistens, bästa kvalitet.

Kedjesms

Kedjesms och där är gränsen passerad med kamellängder! Det är nästan skottpengar på sådant. Varför i hela fridens namn skickar folk vidare skiten?! Jag förstår inte. Tror de verkligen på det som står i dem?

I have sent 8 angels to watch over u. ******** U must send them to 8 people including me. And in 8 minutes u will get good news. Just try!

Hell NO I won't! Jag gillar verkligen änglar, men inte fan skickar man änglar till någon med sms. Dvs om detta inte är ett förtäckt hot, U must..., och om jag inte gör det skickar de 8 råskins Hells Angels efter mig. Är jag duktig (= puckad) och skickar vidare skiten blir den goda nyheten:
"Ok, bitch your knee caps will stay intact. For now..."
But I take my chanses och hänfaller inte åt idioti. Kanske skulle skicka ett sms till 8 av mina vänner att de slapp ett fånigt kedjesms, helt utan att ha gjort någonting. Det kallar jag goda nyheter!

Dagens citat

"... och ur mörkret och kaoset kom en röst,
och den talade till mig och sa:
Le och var glad, ty det kunde vara värre,
och jag log och var glad, och det blev värre."
XD

Envägsdesperation

Kommunikation kräver minst två deltagare. En sändare och en mottagare. Annars kan man knappt kalla det för kommunikation, snarare desperation. Ett sådant slag av envägsdesperation spårar lätt ur i en i bästa fall patetisk monolog, i värsta fall ett nervsammanbrott som kan sluta i blodig tragedi.

E säger: Är du där?
E säger: Kokkoooo?!
E säger: Bladiblabladibladibla
E säger: Jag har en länk till dig. Ett litet uppslag.
E säger: Är du ledsen för att jag kallade dig en gammal get förut? Är det därför du inte svarar?
E säger: Sitter du och gråter alldeles alena i din fåtölj och undrar varför världen är så oförstående?
E säger: Eller är du fullt upptagen med att ruska tupp? Pervo!
E säger: Ligger du kanske och sover räv? Orkar du inte svara på mina intelligenta frågor? Önskar du att den ryska maffian kom och täppte till truten på mig för gott?
E säger: J, varför önskar du skicka ryska maffian efter mig? Nu blir jag faktiskt lite ledsen och stött. Fy dig!
E säger: Du ska passa dig jävligt noga för jag känner ett par tuffa grabbar jag också! One move and you are dödens, man. Fattar'u?!
E säger: Du ska inte tro att du kan komma undan med att ignorera mig! Jag kommer bort nu meddetsamma så ska du få se vem som är grymmast! Jag ska nog visa dig! Den enda godtagbara anledningen till att inte svara mig just nu är att du är död.
E säger: J, du ligger väl inte och har dött? Jag vill inte ha åkt ända bort till dig bara för att hitta en döing. Då blir jag jävligt sne. Bara så att du vet. Jag bara varnar dig!
E säger: Allvarligt, du är väl inte död? Kanske bäst att ringa 112...

Att roa sig kungligt

Vad går upp mot att avsluta en lördagkväll i total dekadens? Fulltankade av hemmagjort svartvinbärsvin och 50% pigwówka och till bristningsgränsen fullproppade av polsk mat hamnade jag, Ula och Wojtek slutligen nerhalkade i soffan hemma i hans vardagsrum. Beväpnade med ett ihoptejpat gammalt luftgevär och en pepparkvarn full utav svartpeppar roade vi oss med att skjuta prick på julpynt i taket och vinkorkar uppradade på en skokartong på fönsterbrädet. Det slutade med ett rum fullpepprat med svartpeppar, julgranskulsskärvor på golvet och till sist en galen och sjukt billig taxifärd genom den kalla, polska natten tillbaka in till stan.

Dofta som en riktig karl

Jag sansade mig och sprang inte och köpte parfymen med en gång och tur var väl det. Provade den dagen efter och insåg att även den var sickly sweet på mig. Den luktade gott efter ett låååångt tag. Så jag provade motsvarande parfym för män och fastnade meddetsamma. Dessutom var den billigare än tjejparfymen.

Tough guy with a tender heart.

Emma i ett nötskal...

Arlanda

Jaha, då sitter jag på Arlanda och försöker slå ihjäl de sista minutrarna innan jag får gå ombord planet. Att använda internet kostar mig 29 kr och betalades med mitt VISA kort. Himla smidigt. Då får jag använda det i en hel timme. Men det kommer jag inte hinna, dvs om jag inte vill stanna här... Kan spara det i 3 dagar men då föredrar jag hellre att sitta hemma i soffan och muppa.

Jag kom hit alldeles för tidigt. Mina ärenden gick snabbare än jag hade trott så jag tog bussen ut. Men nu har jag pratat sönder Hannas mobilräkning i en halvtimme, luktat på parfym och tittat på Absolut disco (limited edition) som endast får köpas av resenärer som reser utanför EU. Men Polen tillhör ju "oss" nu, då det bli inget med det. Men kanske den där parfymen. Det är så svårt med parfymer. Allt har en tendens att lukta så himla sötsliskigt på mig. Behöver smakråd. S ger smakråd över msn:

BlackXS, the new frangance of Paco Rabanne for though guys with a tender heart introduce his female alter ego, the fragance of rebel princesses.

Kan det bli mer jag?! Kanske dags att sluta svamla och gå och shoppa istället. Rebel princess...

En liten goding

Hämtade upp en riktig, liten goding idag. Trots att jag precis har skaffat mig en egen så drabbades jag av habegär. En liten söt babydator som till och med går ner i min handväska, hur kan man inte vilja ha den? En sådan i spring green... Vill ha!

Inte riktigt startklar

Sitter hemma i soffan med min fina dator. SysterYster har precis gått och jag har hämtat upp den lilla resväskan från källaren. Dags att packa. Vill inte packa. Vill åka men inte packa. Vill flyga men inte åka ut till Arlanda. Jag har aldrig flugit från Arlanda, är ju från andra sidan landet och brukar nyttja Landvetter och/eller Kastrup. När Kajsa fick höra det tittade hon på mig och sa:
"Men åhhh, va' gulligt. Har du aldrig flugit från Arlanda?!"
Ska flyga med Norwegian Air. Där får man betala 20 kr extra om man vill checka in bagage. Det bokar man samtidigt som biljetten. Vill man välja sittplats själv och boka innan kostar det också 20 kr. Jag upptäckte idag att jag bara har bokat bagage ner men inte hem. Det var ju precis tvärtom jag skulle ha det. Väskan är litet nog att ta som handbagage men på vägen hem hade jag tänkt ta med några flaskor Zubrowka och det får man ju inte ha inne i planet. Det måste ju gå att lösa men skulle inte förvåna mig om det är hutlöst dyrt bara för att man har glömt det. Vad fånigt, skulle ju inte försökt vara smart utan bara bokat bagage båda vägarna. Dumma hjärna.

Till minne av Tom

Åh, jag har lite svårt att koncentrera mig. Jag sitter bara och längtar till Warszawa. Det var så länge sedan jag var där och då hann jag inte träffa så många heller. Men denna gången blir det av. På lördag kommer alla Toms vänner hem till Ul. Burakowska. Det gör mig glad och rörd. Känner hur tårarna stiger i ögonen. Det drar upp så många minnen, bra minnen som jag är oändligt tacksam över att få bära med mig genom livet. Jag vill bara krama alla hårt och aldrig släppa taget för vi delar kärleken till en underbar person. Speciellt hans familj, hur skulle jag någonsin ha klarat mig ur det utan hans familj?

Mamma och pappa har till min stora sorg sedan länge försökt att bli av med mitt piano. De vill inte ha det där hemma så om jag inte kommer och hämtar det så säljer/ger de bort det. Men ingen vill köpa pianon nu för tiden så de dumpas på tippen. Det gör ont i hjärtat men jag har ingenstans att ställa det. Så dök det upp ett tillfälle att skänka det till en musikskola i Poznan, Polen. Pappa kom på den underbara idén att sätta en liten metallplakett på pianot och skänka det till minne av Tom. Nu gör det inte lika ont i hjärtat att lämna bort det. Så nu skeppas det över med texten:
PAMIĘCI TOMASZA SKOŚKIEWICZA (1972-2001)

Facebook drawbacks

Facebook har gett mig en hel del i form av upphittade gamla vänner som jag tappat bort ett tag i livets labyrint. Det är ju trevligt! Himla kul faktiskt.
Men sedan finns det en hel del som lägger till mig fast utan att sedan höra av sig. Vad är det för mening med det? Varför ska man vara "vänner" om man sedan inte gör något mer? Det är som en jävla tävling om vem som har flest kompisar, Hey I'm Miss Popular! Jag känner varenda en av mina "vänner" men jag bryr mig inte om hälften. Jag har blivit mycket striktare på vilka jag låter lägga till mig och funderar starkt på att rensa ut de som jag faktiskt aldrig pratar med och som jag inte kommer att prata med heller.
Förutom dem finns det dessutom en del kontakter som jag faktiskt medvetet sprang iväg från och hoppades tappa bort i labyrinten. De vill man inte bli hittad av men blir det helt plötsligt. Det finns definitivt både för- och nackdelar med ett ovanligt efternamn...
Om man tar bort någon som kompis kan de ändå fortsätta se allt i min profil då?

Att fylla år

Sitter på jobbet och känner mig fortfarande lite bakis. Det kanske man får göra efter att ha firat sin födelsedag hela helgen. Det kan bero på att man inte klarar av att fira två dagar i sträck nu när man har uppnått den ansenliga ålder som jag vid detta lag har gjort.

Jag brukar alltid ordna stora fester men i år hade jag ingen lust, orkade inte helt enkelt. Men det blev firat så det hette duga i alla fall.
Började fira in min födelsedag fredag efter midnatt (vilket då egentligen var lördag) med ett par drinkar på Marie Laveau. Lördag kväll hade jag bokat bord på Lifestyle Livingroom and Dining för mig och tjejerna. Jättemysigt, speciellt baren där nere, och god mat. Efter det mötte vi upp killarna på Rival för en drink och flammande Sambucca. Kvällen avslutades än en gång på Marie Laveau, dancing the night away. En stor kram till tjejen i garderoben! Vilken pärla! Tänk om det alltid stod sådana tjejer där och lyste upp alkoholdimmorna.

Så nu är jag hela 31 år. Jaha. Det känns ju varken till eller ifrån, men det brukar ju inte göra det heller. 31 är en sådan där meningslös ålder. Man har passerat 30 men man är inte ens i närheten av 40. Inte särskilt speciell (men alltid en bra anledning att fira). Jag hetsar inte direkt upp mig över det. And hey, när en 21 åring står och raggar på en på ens 31-års dag då kan det inte vara så illa!

Avslutar med ett par visa ord från Sanna:
"Hope you have a great day and remember, we have to grow old but we don't have to grow up."

Liebe

Från min vän Neles bildblogg.

Du älskade dator!

Morgonen började strapatsartat med en tur ut till Schenkers godsterminal i Spånga. Dit lyckades jag ta mig med buss från pendeln. Värre var det att ta sig därifrån. Ett förbaskat blåshål visade det sig vara också. Stretade omkring i den isande vinden med mitt dyrbara paket hårt tryckt mot bröstet någonstans ute i Spångas industriområde. En timme försenad till jobbet sitter jag dock lycklig med min vårgröna dator och ler. Älskade dator, vad du är efterlängtad!

Väl här så gav jag och Caran oss på att storstäda i datorförrådet. Vi fyllde skrotvagnen utan större bekymmer. Jack tyckte det var oroväckande att två ickedatornördar skulle rensa, jag tror att det var just den rätta medicinen. Det var en riktig nostalgitrip. Vi hittade saker som verkligen såg antika ut längst inne i vrårna. Vad sägs om det här förkrympta lilla tangentbordet till exempel?

November

Idag är det en ny månad, min månad, november månad. Värt att firas, speciellt på lördag!

Känner mig inte riktigt upplagd för att jobba idag, fast det har inte hänt något speciellt. Bara allmänt ointresserad av att vara effektiv för tillfället. Men som den professionella människa jag är så får jag ju gjort saker ändå, men jag sliter väl inte precis ihjäl mig. Idag har vi dessutom nästan som FF här. Avdelningens alla chefer är på konferens (jag skickade iväg dem till Bromma). Åh, vad vi kan vara busiga nu!

Idag ska jag äntligen få hämta mitt nya id-kort och mitt nya pass. Yippie! Då kanske jag kan få handla snus och alkohol utan att få problem. Ska trycka upp det i nyllet på den lilla snorungen bakom disken som vägrade sälja snus till mig (jag vet hon gjorde bara sitt jobb, men ändå, min Hausmeister i Berlin sitter utan och skakar och gråter av beroende).
Men det allra bästa är att jag kan hämta ut min vårgröna laptop i Spånga imorgon. Wooohooo!

Kära, älskade mörka, regniga, blåsiga, deprimerande skitnovember, vad jag har längtat efter dig! Fram med filten, den varma chokladen och filmen. Nu ska här mysas!