Lilla snigel

Något av det bästa som finns för att pigga upp en ganska vanlig, slätstruken vardag är att ljuga ihop galna historier och berätta dem så där i förbifarten eller helt apropå. Eller skicka seriösa mail kryddade med helt oseriösa små inlägg och kommentarer till hela avdelningen. Eller som idag, när jag skickas iväg till ett obligatorsikt luciafirandemöte med helt okända personer (vi är 700 personer på företaget, det finns många jag aldrig har sett). Jag kände inte en kotte, ingen ville egentligen vara där och satt helst tysta. Så jag tog tag i mötet och sedan försökte jag bryta tysnaden och den tryckta stämningen med att sjunga Lilla snigel med stängd mun. Jag fick inga stående ovationer, men de lär komma ihåg vem jag är i alla fall...