Balans

Halvdöv och söndertuggad sitter jag åter i min säng i Stockholm och förundras över tystnaden. Det var en lång bilfärd tillsammans med Anna och Anders från västkusten, ett misslyckat matstopp på en sjaskig vägkrog eftersom Gyllene Uttern, som vi SÅÅÅÅ hade sett fram emot att äntligen få besöka, var stängd.
Har förgäves försökt hitta någon att gå ut och ta ett glas med men det verkar som om ingen har lyckats ta sig hit efter julen (förutom alla flera hundratusen andra som bor här som Mandel käckt kommenterade mitt självömkande konstaterande). Så jag får väl sitta hemma och filsosofera och försöka komma underfund med livet och tillvaron istället.

Den sista tiden är det mycket sådana där böcker som gäller. Böcker om att hitta balans i tillvaron. Att hitta lugnet på djupet så att alla krusningar och vågor inte blir mer än just krusningar och vågor på ytan. Jag måste hitta en jämnvikt, ett stabilt grundtillstånd. Jag undrar vart det tog vägen. Sedan jag flyttade till Stockholm så är det som om min grund sköts i sank och hela jag står och vacklar utan riktig stabilitet. Men jag har ett mål och jag har en plan. Jag ska ta tillfället i akt och mura ordentligt så att jag sitter tryggt när stormarna drar runt utanför knuten.