Mitt inre pladdermonster

Har du lagt märke till din inre monolog? Den där rösten i ditt huvud som bara mal på hela tiden. Antagligen är du så van vid den att du inte tänker på den, men försök att sitta tyst och stilla utan att tänka på något så märker du genast vad det är jag menar.
Oftast så är den väl bara där och gör till synes ingen märkbar skada, men ibland drar den runt mig i sådana meningslösa harranger av skitsnack att jag håller på att bli galen. För jag har ännu inte lärt mig hur jag skall kunna stänga av skiten. Och det är kanske det som är det läskigaste av allt. Jag har ingen kontroll över mina egna tankar. Det är som om jag har blivit besatt av ett monster som har tagit kontrollen och får mig att tänka och känna saker som jag inte vill utsättas för.
Det enda sättet nu är att försöka överrösta monstret med yttre stimulu såsom film, musik eller panikartat ringa runt till kompisar för att få hjälp med att överrösta monstret temporärt.

Hur har det blivit så fel, att en vital del av mig till stor del motverkar mig, och alltså även sig själv? Ibland går min hjärna på högvarv när jag verkligen önskar att den bara gick i dvala och höll käft. Istället producerar den massa dravel som i bästa fall inte tar mig någonstans och i värsta fall ger mig ångest och gör mig deprimerad. Den skapar problem som den sedan försöker lösa, problem som inte behöver finnas och om de skulle finnas ändå inte går att lösas av mig. Jag måste lära mig att få tyst på monstret och hitta stillheten och balansen i mig själv. Det är ett av mina största och viktigaste mål år 2009.