Lilla snigel

Något av det bästa som finns för att pigga upp en ganska vanlig, slätstruken vardag är att ljuga ihop galna historier och berätta dem så där i förbifarten eller helt apropå. Eller skicka seriösa mail kryddade med helt oseriösa små inlägg och kommentarer till hela avdelningen. Eller som idag, när jag skickas iväg till ett obligatorsikt luciafirandemöte med helt okända personer (vi är 700 personer på företaget, det finns många jag aldrig har sett). Jag kände inte en kotte, ingen ville egentligen vara där och satt helst tysta. Så jag tog tag i mötet och sedan försökte jag bryta tysnaden och den tryckta stämningen med att sjunga Lilla snigel med stängd mun. Jag fick inga stående ovationer, men de lär komma ihåg vem jag är i alla fall...

Marsian-ninja

Igår fick jag gå in i autopackrummet och vara utfyllnad. De skulle göra ett partikeltest, dvs kolla hur mycket partiklar som hamnar i elektrodförpackningarna. Så de behövde ha så många människor i rummet som kommer att jobba där när det sätter igång. Det var kul! Det är ett super-duper-renrum, vilket betyder att man måste ha en grön overall, blått hårnät, grön huva, vita plasthandskar och speciella vita skor. Har man skägg så måste man ha ett skäggnät. Som tur var har inte jag något skägg... Jag såg ut som en marsian-ninja. BANSAI!
Jag ville att Mange skulle ta fina kort på mig när jag jazzade runt i min marsiandräkt och ställde mig i snygga karateposer som Tranan och liknande. Men batterierna i kameran hade tagit slut. Lite besviken är jag för vem vet när jag får tillfälle att vara utfyllnad nästa gång.

Emma har lärt sig!

M var här förra veckan och all den kunskap Emma har förskansat sig verkar ha satt sig. Ingen hjärtklappning, inget förtvivlat undrande. Bara avslappnat och mysigt. Och en liten fråga innan tunnelbanedörrarna separerade oss om han kommer och hälsar på mig igen. Jag är stolt över mig själv för jag känner mig så tillfreds. Halleluja!

Å, så nyktert!

Jag har blivit så förbaskat duktig. Det började med träningen och sedan följde allt annat liksom av bara farten. En sak som jag har noterat tex är att jag inte alls går ut särskilt ofta, knappt alls. Och när jag gör det har alkoholkonsumtionen gått ner något drastiskt. Jag vet inte riktigt varför. Jag gör det faktiskt inte för att vara duktig och nyttig. Det liksom blir inte av, är inte så sugen. Och jag noterar det som om jag inte riktigt hade med saken att göra, bara som en bifigur som studerar sin omvärld.
När jag och Ella var hemma hos Anders på middag så slank det ju ner en del vin och en halv flaska päroncognac iofs, men jag kände mig inte onykter. Det var också lite lustigt. Helt plötsligt slog det både mig och Anders att den där nyöppnade flaskan var skrämmande tom och Ella hade slurkat annat.

Går man inte ut så mycket så gör man heller inte av med så mycket pengar... på att gå ut, vill säga. För av någon konstig anledning så hittar man alltid något att lägga pengarna på. Tur är väl att man liksom skiftar intresse lite så att man inte bara hittar ännu något pengaslukande hål. Det är som om man bara måste göra av med dem. Man liksom anpassar sina utgifter till sin inkomst, vilket inte betyder att man gör av med mindre när man tjänar mindre utan snarare att man alltid gör av med mer om man tjänar mer. Så när jag drar ner på sprit och inträdesavgifter så lägger jag dem istället på PT-timmar. Snacka om att slå om helt! Men det är i alla fall nyttigare och faktiskt kul om än lite smärtsamt. Jag och Jenny har skaffat oss en fin PT att titta på också, vilket man kan trösta sig med när armarna börjar kännas som gélé och svetten rinner ner för hela kroppen.

Men snart är det min födelsedag. Då åker Zubrowka och Xanté fram och då kommer nog till och med jag tycka att det är alldeles för gott för att inte slurka i mig både ett och annat glas. Skål för det!

Mentalt träningstillfälle

M kommer hit nästa vecka. Det blir ett bra tillfälle att testa mina nyförvärvade kunskap. Jag tar det med ro. Ingen hjärtklappning, inga grunda flämtande andetag som inte tillför något syre. Jag känner att det finns ro i mig. Ett lugn som inte har rubbats. Det blir som det blir och jag är tillfreds med det. Ske din vilja...

Inbrott och knivhot

En lugn kväll i badkaret slutar i tumult. SysterYster kommer hit efter att ha kommit på två inbrottstjuvar i sitt hem i Gamla Enskede och blivit knivhotad och rånad. Finanskrisen bleknar i mitt hörn av världen. Mitt hörn som fortfarande känns tryggt, till skillnad mot Systers borg. Hon får äta mina rester utav mjölkstuvade makaroner och falukorv (måste köpa Svinto) och prata av sig med mamman och pappan.
För att ha varit med om vad hon har varit med om tycker jag att hon är grymt lugn och sansad. Lilla SysterYster. Känns skönt att kunna få finnas här för henne. Stackars älskade lilla syster.

Skapandet av SuperEmma

Det är ju fantastiskt att vissa saker skall vara så svårt att lära sig hantera, som relationer. Men nu har jag valt att lägga det på is. Sedan efter sommaren har jag kommit in i en fullständig "satsa-på-mig-själv"-period. Det är väldigt stärkande. Just nu gäller allra främst fysisk träning och förkovring. Bok efter bok i personlig utveckling avverkas och varvas med eftertanke, diskussion, försök till omsättning i praktik och utvärdering. Jag börjar samla ihop mig igen och kommer förhoppningsvis vara så förtätad och kompakt både mentalt och fysiskt att det skall till en ordentlig orkan innan jag börjar att ens svaja. Klädlyx får stryka på foten för coach och PT.

Jag är så trött på att så lätt påverkas av en enda människas humör och handling. Att min inre frid, mitt lugn och mitt humör totalrubbas om han inte ringer, inte sms:ar eller låter trött, uttråkad osv. Jag vill kunna få må bra bara i mig själv och få behålla det humöret även om någon viss annan person inte möter mig med samma leende och entusiasm. Jag vill kunna stå själv och må bra i det tills dess jag möter en kille/man som är trygg och säker på vad han vill.

Jag har sagt det förr men det tål alltid att upprepas:

• Släng inte pärlor åt svinen.
• Slösa inte på godiset.

Tack gode gud för min skrala ekonomi

Det är i tider som de här som man kan skatta sig lycklig över att man inte har några förmögenheter att oroa sig över. Jag noterar lite lojt artiklarna om den skenande finanskrisen i dagstidningarna och känner mig ganska nöjd över att jag inte har några investeringar att gråta blod över när jag tittar på ekonominyheterna. Pank och fågelfri!