Förhållanden och sex

Det är konstigt att förhållanden och sex aldrig slutar att vara ett fascinerande samtalsämne. Eller så är det för att det är så grundläggande för vår existens, att det berör alla, som gör att det är så gott som outtömligt. Och för att vi lyckas att snärja in oss i det något kopiöst.

Det är fascinerande hur mycket energi det slukar att drömma om, tänka på, hitta och uppnå, försöka reda ut, förstå sig på, älta, ta sig ur och glömma. Vi har hållt på och kämpa sedan vi var tonåringar men det känns aldrig som om det blir lättare att förstå sig på för det. Runt, runt i cirklar går vi. När skall vi äntligen bryta oss ur och bara vara? Låta det få vara bra.

Föhållanden och sex är livsgåtor likt meningen med livet. Vi kan fundera över det och prata oss sönder och samman, men kommer vi någonsin att komma fram till ett svar, en sanning? Vi spenderar timmar och åter timmar att diskutera det men allt vi kommer fram till är temporära lösningar. Svar som verkar vettigt just då men som senare kan förkastas utan en andra eftertanke och som överhuvudtaget inte passar in i ett liknande sammanhang några dagar senare.

Varför bryr vi oss ens om att älta och försöka förstå? Är det fel eller är det rätt? Spelar det över huvudtaget någon roll när vi ändå inte kommer fram till något? Är det slöseri med tid och energi att fundera så mycket på det eller är det känslokallt att låta bli?